Jitterbug/Lindyhop

Jitterbug/Lindy hop är en swingdans från New York i USA. Dansen skapades i Harlem på 1920- och 1930-talet, som en utveckling ur Charleston och i princip alla andra danser som de dansande kände till.

Traditionellt dansas Lindy hop till swingmusik. Danstempot kan variera från mycket snabbt till mycket långsamt. Dansen kan vara både spontan och, oftast vid uppvisningar, koreograferad. Namnet kommer från jitterbug, som i sin tur är ett samlingsnamn för en mängd olika swingdanser så som lindy hop och east coast swing.

Lindy hop dansas till swing (~80 - 300 BPM). Lindy hop, med basen 8 taktslag (även 6, 10, 12 ...), har influerat andra danser såsom boogie woogie (6 takt) och 1950-talets rockmusik, som i sin tur skapat grunden för bugg. Det går även att se vissa likheter med Bal-swing Balboa.

Historik
1900-1940

Det sägs att namnet kom till när Charles Lindbergh flugit över Atlanten och välkomnades i New York. På gatorna dansade människorna och speciellt en, solodansande, man utmärkte sig. En reporter frågade nyfiket denna dansare vad det var för dans han dansade. Med ett strålande leende svarade mannen att han dansade "lindy hop". Sedan dess har dansen kallats lindy hop.

Lindy hop utvecklades från en rad danser som var populära i afroamerikanska kretsar i USA under 1920-talet och även innan dess, inte minst Charleston. Precis som jazzen kom att få en dominerande ställning inom musiken, och kunde absorbera och integrera andra musikstilar, så kan liknande sägas om lindy hop. 1927-1935 har kallats den klassiska eran, då dansen utvecklade sin karaktäristiska stil, bland annat med twisten och swingouten, och dansen fick stor spridning framförallt i Harlem i New York.

Åren runt 1940 gjordes flera filmer som gått till historien för sina högklassika swingdansscener, däribland Keep Punching (1939), Hellzapoppin' (1941), Hot Chocolates (1941) och Jittering Jitterbugs (1943). Dansen hade sin storhetstid under 30- och 40-talet. Under 50-talet förändrades dansen och drev iväg i olika riktningar (ex jive, boogie woogie och rock'n'roll) beroende på all ny musik som nu uppstår.

1980-talet och framåt
Sverige

Ordet kom in i svenskan när dansen kom till Sverige på 1940-talet. Mest förknippas nog den här tidens svenska jitterbug med swingpjattar och dansstället Nalen i Stockholm. Den svenska buggen är skapad ur resterna av denna jitterbug. Ordet jitterbug har översatts med darrlus. På 1980-talet fick lindy hop en renässans, som till stor del utgick ifrån Sverige.

Efter att ha blivit fascinerad av swingfilmerna från 1930- och 1940-talet bestämde sig Lennart Westerlund för att söka upp dansarna i dessa filmer. Westerlund, tillsammans med Anders Lind och Henning Sörensen, åkte till USA år 1984, fast bestämd att träffa Al Minns. Vid senare tillfällen hittades även Frankie Manning och andra lindy hop-stjärnor.

Dessa mötena var början på den nya swingvågen i Sverige och även globalt. Lennart startade strax efter hemkomsten till Sverige dansgruppen The Rhythm Hot Shots, som utvecklades till en av världens främsta dansgrupper. I dag har Harlem Hot Shots tagit över deras mantel med nya medlemmar. Harlem Hot Shots började även under 2005 bygga om den gamla biografen Chicago på Hornsgatan i Stockholm till en danslokal som tagit sin föregångares namn "Chicago".

Som tävlingsdans räknas lindy hop i Sverige till BRR-danserna. Danssport i Sverige, där BRR-danserna liksom Tiodans och Line dance ingår, administreras av Svenska Danssportförbundet.

Grundsteg i Jitterbug/Lindyhop

Jitterbug/Lindy hop rör sig från sluten position, där följaren har sin vänster hand på förarens axel, föraren sin högra på följarens rygg och de övriga två händerna håller i varandra, till öppen position där man håller i varandra i bara en hand.

Stor del av dansen skapas i övergången mellan dessa positioner. Det förekommer även att de dansande släpper varandra helt. Ytterst få saker kan sägas vara förbjudna i lindy hop, förutom att inte följa takten och musiken. Turerna rör sig vanligtvis över åtta taktslag, åttor, eller över sex taktslag, sexor. Det viktiga är att dansarna har en dynamik med varandra och med musiken. Dansen är fri för improvisation där både förare och följare kan påverka dansen.