Foxtrot

Foxtrot är en pardans och är tillsammans med bugg den vanligaste sällskapsdansen i Sverige. Foxtrot dansas till musik i fyrafjärdedelstakt (4/4), vanligen dansbandsmusik och annan populärmusik.

Ursprung

Den dans som på svenska heter foxtrot skiljer sig en hel del från vad som på engelsk engelska heter foxtrot. Ursprungligen skapades denna dans av vaudeville-skådespelaren Harry Fox, som dansade med skådespelaren Yansci Dolly. Harry Fox och Yansci Dolly gifte sig efter 1914 på 1910-talet.

Den ursprungliga dansen från 1914 var snabb och innehöll en del hopp. Under återstoden av 1910-talet gjordes dansen mjukare genom att hoppen togs bort. 1920 sänktes tempot, så att det fick det tempo modern foxtrot har. Dansen fick standardiserade former av Arthur Murray 1920. På grund av först världskriget kom inte foxtrot till Europa och Sverige förrän 1920.

Ur foxtrot utvecklades så småningom en långsam version, slowfox, och en snabb, quickstep. Dessa separerades slutligen år 1924. Slowfox och quickstep skiljer sig så mycket från foxtrot att de bör betraktas som separata danstyper.

Utbredning

Den dans som på svenska heter foxtrot dansas inte i hela världen. En litteraturstudie på webben gjord på svenska, norska, danska, tyska, engelska och franska visar att foxtrot, som i Sverige dansas med rytmen slow, slow, quick,quick,dansas i Sverige, Norge, Danmark, Tyskland och Österrike.

I "Amerika" (oklart om USA och Canada eller bara USA avses) dansas foxtrot med de flesta turerna med rytmen slow, slow, quick, quick, men några turer har rytmen slow, quick, quick, slow, quick, quick.

I England eller Frankrike dansas inte denna foxtrot. Ordet "foxtrot" på engelsk engelska betyder inte foxtrot utan en annan dans, som på många språk, däribland svenska, heter slowfox.

Foxtrotstegen

En beskrivning av de i Sverige fyra vanligaste foxtrotturerna finns.
Man bör tillägga att de två första stegen, slow-stegen görs med marschsteg och övriga steg, quick-stegen görs på tå

Med marschsteg framåt menas ett steg där man först sätter i hälen, fortsätter med att ha hela foten i golvet och avslutar med bara tån i golvet, precis som man gör när man går.

Med masrchsteg menas inte att man går med stela knän som när man marscherar.
I foxtrot liksom i många danser dansar man med lite böjda knän. När man dansar stegen som görs på tå, sträcker man något i knäna. Böjningen och sträckningen i knän och fotled skall dock inte vara så utpräglad som i engelsk vals.

Social foxtrot i Sverige

I Sverige och en del andra länder dansas det som på svenska kallas foxtrot på dansbanorna. Den har stora likheter med den ursprungliga dansen. Vilken fattning dansen utförs med skiljer sig mellan olika dansgolv och mellan modern och traditionell foxtrot.
Många dansare kombinerar detta dessutom med gnuss och rullningar med höfter samt överkropp.

Gnuss är en variant eller tillägg till pardansen foxtrot inom sällskapsdansen.
Gnuss går till så att dansparet stödjer sina pannor lätt mot varandra. I takt med fötternas förflyttning rullas pannorna mjukt mot varandra. Parets blickar är alltid åt samma håll, och alltid i den riktningen paret rör sig. Får tjejen ont i nacken beror det i de flesta fall på att killen trycker för hårt framåt med sitt huvud.

Om dansparet har stor skillnad i längd förekommer det också att den kortare partnern stödjer sin panna mot den längre personens läppar eller haka. Tempot kan variera från att stanna kvar länge kind mot kind i ytterläget eller rakt fram panna mot panna, till att röra sig sida till sida över flera takter, eller snabbare till varje takt.

Gnuss har förmodligen sitt ursprung i trakterna kring Sundsvall, och uppstod tidigt på 1990-talet. Därifrån har den spridit sig över resten av Sverige med en växande popularitet.
I foxtrot dansar de flesta med huvudena bredvid varandra, blicken rakt fram (sett från sig själv), kind mot kind.

En mer vågad variant av den svenska sociala foxen kallas "mysfox", eller "dirty fox", inspirerat av filmen Dirty Dancing från 1987. Den stilen kräver dock oftast bra balans samt god känsla för rörelsemönster, tyngdpunkt, musikanpassning samt hänsyn så att krockar ej uppstår.